Nej, inte alls. ;) Fast jag tror att folk skulle kunna tro att jag skär mig själv på handen. Men återigen, nej. Det är bara kära Mason (Vera's kisse) som fortfarande är rädd och använder mänskliga händer som stilla leksaker på golvet, som slår till handen med klorna ute. Gissa om det smärtade till, men vad gör man för att försöka visa att vi människorna är vänliga. Men han blir bättre för varje dag som går. :)

Just nu saknar jag Gräsö. Pappa. Mamma. Alla djuren. Lugnet därhemma. Den sjuttonde september blir det 2 månader sen sist jag såg dom, och mitt sovrum i Gräsö är fullt med flyttlådorna och allt som ska flyttas till det nya huset i Björnäs inom en månad, förmodligen. Och jag sover inte i en bäddsoffa hemma, så får vi se när jag kan åka hem + jag vet inte alls om jag ens kommer att få se huset på Gräsö igen sen innan flytten. Synd att jag inte är fortfarande "ledig" från skolan så hade jag åkt hem. På sätt och vis saknar jag att vara ledig, men samtidigt är jag trött på det för på dagarna satt alla i skolan och pluggade medan jag sov bort mitt liv.

Nu ska jag ta och sluta att skriva eftersom ett inlägg med bara ord är trist. Jag måste ändå sova för att kunna vakna om fem timmar, tror ni att jag kommer att vakna då? Det vet inte ens jag. :D