MY BUTTERFLY

    
Jag vet inte om jag kan gå
Utan din luft i mina lungor
När du ler, fylls mina lungor med fjärilar


Du är den som andas ut fjärilar
Jag är den som andas in dessa


Min fjäril


MITT BLINDA HJÄRTA

Höj din röst, jag kan inte höra dig än

Hoppa högre, jag kan inte se dig än

Kom närmare, jag kan inte känna dig än


Höj din röst, så mina döva öron kan höra dig

Hoppa högre så mina blinda ögon kan se dig

Kom närmare så min hud kan känna dig


För att se om mitt blinda hjärta

Verkligen är blind


Höjer du inte din röst, vill du inte att jag skall höra dig

Hoppar du inte, vill du inte att jag skall se dig

Kommer du inte närmare, vill du inte att jag skall få röra dig


Förblir mitt hjärta blint

Mitt blinda hjärta


DON'T CRY ANYMORE

I lördags var det exakt ett år sedan då jag var på min första begravning där jag för första gången tvingades låta tårarna strömma nedanför mina kinder så fort prästen nämnde min morfars namn, min döde morfar som låg i kistan framför oss alla. Men än håller jag ett hopp, att han lever fortfarande bland oss.



Gråt inte vid min grav
Det är inte där jag finns
För jag lever fortfarande

Jag är vinden som flyger över våra hav
Jag är solskenet som ler
Jag är den stilla regn som sakta faller
I höstens träd
Jag är snöflingorna som gnistrar
Det är jag som väcker årstid
År efter år

När ni vaknar upp på morgonen

Efter nattens vila
Och ser en fågel som flyger i cirklar
I skyn, är det mig ni ser

Jag är stjärnorna som lyser om nätterna
Jag kommer alltid att finnas här och vaka över er
När ni sover och drömmer

Jag har inte lämnat er, detta är inte ett farväl
Ty minnen av någon ni älskat kommer aldrig någonsin att dö
Var inte ledsen, min vän, för allt
Jag finns fortfarande med er i minnet varje dag
Ty minnen vissnar aldrig

Så snälla, gråt inte mer för mig

För ni kan känna vinden av mig
Det är kärleken ni inte ser
Ni känner den


Mitt blinda hjärta




Höj din röst, jag kan inte höra dig än
Hoppa högre, jag kan inte se dig än
Kom närmare, jag kan inte känna dig än


Höj din röst, så mina döva öron kan höra dig
Hoppa högre så mina blinda ögon kan se dig
Kom närmare så min hud kan känna dig


För att se om mitt blinda hjärta
Verkligen är blind


Höjer du inte din röst, vill du inte att jag skall höra dig
Hoppar du inte, vill du inte att jag skall se dig
Kommer du inte närmare, vill du inte att jag skall få röra dig


Förblir mitt hjärta blind
Mitt blinda hjärta

She is dreaming about something

Hon drömmer varje dag
På jakt efter det hon söker


Hon väntar på det än

Stand by me

När vi två står på kullen och ser hur mörkret faller över
Hela landskapet framför oss och ljuset från månen skiner
Det är allt vi kan se, genom våra pupiller som växer


När mörkret vilar över hela landskapet
Som är vår, genom den skall vi gå tillsammans
Kriget mot rädslan för mörkret
Skall vi vinna tillsammans
Bara om du räknar dina egna andetag
Och du stannar kvar vid min sida


Mörkret är en skugga, ur våra drömmar
Genom den tänker jag inte gå ensam
Inte utan dig, min vän


Månen skall leda oss genom stigen
Över landskapet, vår landskap
Jag är inte rädd för mörkret därute
Så länge du stannar kvar vid min sida


Så länge du räknar dina egna andetag
Så länge du finns vid min sida och
Bara gå över stigen, genom mörkret


Tillsammans med mig, min vän
Mörkret är en skugga ur våra drömmar
Som vi skall gå genom


Rädslan existerar inte så länge
Vi stannar kvar hos varandra

Ett asiatiskt ansikte

Jag minns inte hur jag träffade dig
Eller om jag någonsin var modig
I mina blåa ögon, såg jag bara
Ett asiatiskt ansikte


När siffrorna i tidmaskinen flög förbi varje soluppgång
Alla och allt växte förbi dagarna lång
Det var då jag insåg att ditt ansikte var inte bara
Ett asiatiskt ansikte


Våra ord började växla
Vår vänskap började växa


I dag, varje gång du ler
Så fan heller
Inte ska du få mig att le
Varje gång eller
Sluta, bara sluta


Du börjar alltid skratta
Så blir jag tvungen att också skratta
Jag blir generad, eller ska man säga blyg
Det är då jag bara vill fly, bara fly


Men ändå är du en underbar vän
Så kan ditt leende alltid smitta av sig än
Tillsammans med ditt asiatiska ansikte


Med tiden som har gått
Har du äntligen fått
Tränga dig in i min lilla värld
Som jag trodde var gjord av eld
För ingen lyckades ta sig in tidigare


Du lyckades se mig gråta
För mig var det en gåta
Men det kan man inte ändra
Inte heller kan man dra
När du ändå vet vem jag är
Som om du känner mig ända in i artär
Under min hud


Vad det är för läxa jag har mig lärt
Är att jag skall hålla vänner kärt
En av vännerna, är du


Ett asiatiskt ansikte med ett leende

Som alltid smittar av sig

Att drunkna i en dröm

Nu får det bli det här den sista. Jag skrattade när jag läste i en dokument där jag skrev under 2005. Där skrev jag att jag gillade att fantasiera och försöka tänka mig hur det skulle kännas även om jag har aldrig gjort det. Det här är ett exempel på en dikt jag skrev, ett försök var det tydligen. Vad uppfattar ni av dikten? Fråga isåfall inte om vad jag menade, för jag minns inte.

Mitt i dimman
Märker jag inte att jag glömde
Att jag drömde


I min egen dröm


Min tid flyter på och jag följer den som går
När drömmen pågår


Stannar tiden
Även världen


Drömmen får mig att drunkna
Och ur mig höll jag på att försvinna
Mitt i dimman


Det är en fel timning
Allt börjar virvla omkring
Här i dimman


Jag drömmer, utan eller med minnen
Jag borde ha gjort mig av med
För länge sen


Tinningarna bultar
Allting voltar


Blott en minne, det får marken
Att gunga, jag faller, allt mer ner i
Virvlet, likt en tornado mitt i dimman


Drömmen måste ta slut, den måste innan allting tar slut, så fort
Snabbare än när en skottkula avfyras
Innan min återvändo slutar att finnas där


Mitt ansikte vilar på en vita kudde
Så blek, så oskuldsfull


Jag vill vakna till liv


Mitt i dimman
Drömmen måste nu avslutas
Omedelbart Innan min själ lämnar min kropp
Mitt i dimman


Sitter jag fast här
Dimman i famnen


Jag har nu slutat att kunna vakna
Till liv

Hur tolkar ni?

Hur tolkar ni citaten?

"Vandra blott, vägen vet vart du ska gå."


För mig betyder det att man inte behöver välja en särskild väg i livet för att nå sitt mål, sina drömmar. Bara leva år efter år för att se vart det leder. Men samtidigt gör man ju val hela tiden, i allting. Det blir ju automatiskt så att man väljer sin väg genom livet, mot slutet. Jag tycker i allafall att citaten inte precis stämmer i allt. :)

På tal om att välja väg, fann jag också en dikt jag skrev någon gång under 2004. Fast jag tycker synd att jag inte kommer ihåg vad jag egentligen menade när jag skrev den.

Jag lovade mig själv
Att jag skulle gå samma väg
Jag alltid gick


När jag är förlorad, ledsen
Eller helad, glad
Hur jag än mådde
Skulle jag göra det
Jag alltid gjort


På något sätt kom smärtorna in
Inuti mig, under min hud
Mina tårar, dom föll aldrig ut
Inte en enda tår
När jag gick denna väg


På något sätt kom lyckan in
Inuti mig, under min hud
Mitt leende, det lyste alltid
Det spelar ingen roll om det varade i en sekund
Eller i två månader
När jag gick denna väg


När jag gör det
Är det som att
Flyga utan vingar


Genom sol
Genom regn
Över hav
Över berg


Jag går denna väg igen

Invisible human

En dikt jag skrev för länge, länge sen. Fyra eller fem år sen. Den minns jag rätt bra, den skrev jag när jag satt och tänkte om hur det skulle vara att vara osynlig. Extremt osynlig, som att vara död.


Jag såg mig omkring
Jag hörde någon ropa mitt namn
En obestämd röst, från en obestämd plats


Jag såg mig själv stå på den smala stig, som fortsatte framåt
Det fanns ingen stopp på den
Denna obestämda röst ropar fortfarande mitt namn
Jag lyssnar hur det låter i skogen


Dimman var tjock, luften var fuktig och det var mörkt
Omkring här i skogen
Det hördes nästan knappt medan det susar lågt
Någon ropar mitt namn, nånstans från en obestämda plats


Jag tog upp en kotte som låg vid foten och kastar så långt jag kunde
Jag såg mig omkring
Kotten var vid foten igen
Exakt där den låg Jag såg mig omkring


Jag såg en människa gå förbi
Som om människan inte såg mig
Människan fortsatte ropa mitt namn
Jag fanns ju där
Människan såg inte mig, som om jag inte fanns

RSS 2.0