DON'T CRY ANYMORE

I lördags var det exakt ett år sedan då jag var på min första begravning där jag för första gången tvingades låta tårarna strömma nedanför mina kinder så fort prästen nämnde min morfars namn, min döde morfar som låg i kistan framför oss alla. Men än håller jag ett hopp, att han lever fortfarande bland oss.



Gråt inte vid min grav
Det är inte där jag finns
För jag lever fortfarande

Jag är vinden som flyger över våra hav
Jag är solskenet som ler
Jag är den stilla regn som sakta faller
I höstens träd
Jag är snöflingorna som gnistrar
Det är jag som väcker årstid
År efter år

När ni vaknar upp på morgonen

Efter nattens vila
Och ser en fågel som flyger i cirklar
I skyn, är det mig ni ser

Jag är stjärnorna som lyser om nätterna
Jag kommer alltid att finnas här och vaka över er
När ni sover och drömmer

Jag har inte lämnat er, detta är inte ett farväl
Ty minnen av någon ni älskat kommer aldrig någonsin att dö
Var inte ledsen, min vän, för allt
Jag finns fortfarande med er i minnet varje dag
Ty minnen vissnar aldrig

Så snälla, gråt inte mer för mig

För ni kan känna vinden av mig
Det är kärleken ni inte ser
Ni känner den


Kommentarer
♥ Malin

tiden går fort! zz

2008-06-16 @ 19:54:07
♥ Syster

älskar den dikten

2008-06-17 @ 19:32:57

Ordet är ditt:

Ditt namn:
Kom ihåg mig


URL/Bloggadress:

Kommentar:



Tack för ni lämnar fotspår, sötnosar.



Trackback