På onsdag, klockan 10.56 lämnar jag Örebro efter nästan två månader. Behöver jag ens säga att det är så störtskönt? Jag har verkligen saknat att stå på marken i Öregrund och Gräsö. Känna hur vinden blåser i mitt hår. Hur vågorna slår till under färjan Pluto. Dessa är oslagbart och det finns inte överallt. Inte ens i Örebro. Ingen mark som är vågig som på färjan, ingen frisk vind som kommer från havet och ingen rensande luft som rensar ut det smutsiga ur ens själ. På somrarna är det ett paradis där. Jag lovar.

Snart är jag hemma och det behöver jag.
Att vara ifrån allting i ett tag.