Har jag någonsin berättat om mina grannar i trapphuset?

När jag bodde i denna lägenhet för första gången, den 16:e augusti 2007 och redan efter några dagar märkte jag att jag hade konstiga grannar, men inte precis alla. Tror jag iallafall.

En man i grått hårhade en märklig mungipa, det ser ut som om han både ler och surar. Han bor ovanför mig och han klagade en gång att det lät som om jag borrade klockan nio på kvällen när jag inte alls gjorde det (det var dammsugaren). En ung mörk tjej i orange hår stirrar på en och ler som om hon blivit kär, ofta i trappan mittemot min dörr och under dessa korta bussresor mot stan + hon har ett småbarn. En invandraremorsa som är små otrevlig + stinker alltid ut en sådan typiskt muslimmat och hon har en grön elvisp. En brunhårig gubbe med en hund som bor överst, han hade gomspalt - han skrämde mig och M en gång i höstas, att vi trodde att han skulle attackera oss. Han stank alkohol och kunde teckenspråk litegrann, då sa han: Tyst. Jag går upp. Ok." Sedan gick han upp med hunden. Men jag har inte sett honom eller hunden på ett bra tag nu.

En gång mötte jag en blond kvinna som såg ut att vara 35+ och hennes ansikte var alldeles sönderknarkat och hennes hårbotten var mörka när topparna var ljust. Hon stod vid portdörren mitt på dagen när jag kom precis hem från någonstans och då började hon tala. Jag fick förklara att jag va döv så började hon mima lite om jag bodde i denna lägenhet så jag nickade. Så höll hon dörren öppet för mig. En trevlig knarkare.

I lägenheten bredvid min, bor det också en eller två knarkare/ar. En röd/korthårig kvinna med ett sönderknarkat ansikte trodde att jag flyttade in för några veckor sen och välkomnade mig hit, när det egentligen var M's grejer vi bar in. Sedan fick hon syn på min tavla "Kiss Me Deadly" så började hon prata om den och vi fattade typ ingenting. Där gick hon sin väg in i sin lägenhet. Det har även hänt att jag och M bar ut madrassen för att lämna tillbaka till N & I efter att ha lånat den i ett tag, vi trodde inte att det skulle låta när vi försökte bära den men då kom hon ut oroligt och sedan hälsade hon. Och så idag gick hon omkring i trapphuset och frågade om någon hade mobiltelefon när hon höll i sin, antagligen var den spärrad eller slut på pengar. Jag vägrade låna ut så jag fick säga att jag hade ingen.

Dit gick två poliser en gång, och jag gjorde bort mig framför dom när de nådde mig genom balkongsfönstret med sin ficklampa nrä jag trodde att det var en kompis som skulle komma över middag vid samma tid så jag räckte ut tungan mot personen/personerna innan jag gick ner för att öppna portdörren. Jaha, det var två poliser som ville komma in för att gå till knarkaren. Gissa om jag ville gå under jorden när jag insåg att det inte var kompisen som skulle komma förbi.

Jag är nog den enda som är normal i denna fastighet . Låter det bra?