NY BLOGG, NY DESIGN
EN REJÄL RENOVERING
Jag funderar på att ge bloggen en rejäl renovering, eller en ny blogg med en ny design som blir typ 10.000 gånger bättre än denna. Men det hinner jag inte fixa nu eftersom det kan ta upp till timmar, så det får bli att ta och fundera tills i kväll. Självklart säger jag till, isåfall. Det här är faktiskt så typiskt Emelie. ;)
Puss!
MY BUTTERFLY
Jag vet inte om jag kan gå
Utan din luft i mina lungor
När du ler, fylls mina lungor med fjärilar
Du är den som andas ut fjärilar
Jag är den som andas in dessa
Min fjäril
10 NOVEMBER - 06
Oh my god, en gammal bild som skickades från min Ebba. x)
Fast den är snart 2 år gammal... Bara!
Joey, din favorithändelse skedde samma dag, den tionde november - 06. ;)
LITTLE PRINCESS IN BLUE
Alicia Levin 080829
ATT ORKA LEVA
Det är ofta så att när något går snett så faller man i ett svart hål och säger att man inte kan leva längre utan personen, saken eller någonting vid sin sida. Det kan man, bara om man accepterar ödet och går vidare i livet även om tanken känns för grymt. Att vi alla tänker så här som jag precis nu gör, vi säger saker och ting men ändå fortsätter vi med att säga att livet kan dra åt helvtetet eller att kraften till att leva inte finns kvar. Är vi så sjuka i huvudet att vi tar självmord, är vi för svaga som inte orkar motstå det onda. Och se på dom fattiga, gör dom det? Det tror jag inte. Jag bekänner att jag är en av dom bortskämda som klagar ibland.
Vi ska våga leva trots allt.
ETT VINSTÄLLE, ARCHIE
Eller vad tycker ni?
RIVSÅR, RIVSÅR & RIVSÅR
Mason + Min hand = Bilden ovanför.
Från förra inlägget. Men annars, visst ser det mysigt ut?..
JAG SKAR SÖNDER MIN HAND
Nej, inte alls. ;) Fast jag tror att folk skulle kunna tro att jag skär mig själv på handen. Men återigen, nej. Det är bara kära Mason (Vera's kisse) som fortfarande är rädd och använder mänskliga händer som stilla leksaker på golvet, som slår till handen med klorna ute. Gissa om det smärtade till, men vad gör man för att försöka visa att vi människorna är vänliga. Men han blir bättre för varje dag som går. :)
Just nu saknar jag Gräsö. Pappa. Mamma. Alla djuren. Lugnet därhemma. Den sjuttonde september blir det 2 månader sen sist jag såg dom, och mitt sovrum i Gräsö är fullt med flyttlådorna och allt som ska flyttas till det nya huset i Björnäs inom en månad, förmodligen. Och jag sover inte i en bäddsoffa hemma, så får vi se när jag kan åka hem + jag vet inte alls om jag ens kommer att få se huset på Gräsö igen sen innan flytten. Synd att jag inte är fortfarande "ledig" från skolan så hade jag åkt hem. På sätt och vis saknar jag att vara ledig, men samtidigt är jag trött på det för på dagarna satt alla i skolan och pluggade medan jag sov bort mitt liv.
Nu ska jag ta och sluta att skriva eftersom ett inlägg med bara ord är trist. Jag måste ändå sova för att kunna vakna om fem timmar, tror ni att jag kommer att vakna då? Det vet inte ens jag. :D