I dag skiner solen något enormt och det är varmt därute. Ändå väljer jag att ligga och dega i sängen, i stället för att vara ute och låta solen smeka min hud. Snart lär jag bli likblek på grund av detta, eller så får jag tvinga mig själv att gå ut och göra något vettigt som att fotografera. Men jag vet bara när de andra kommer på torsdag eftermiddag så blir jag aldrig vid laptopen i fyra hela dagarna. :) Men just nu känner jag mig väldigt dum som inte går ut.

Kanske ska jag ta mig i kragen och tvinga mig själv att vara ute efter att ha publicerat detta inlägg?

Klockan är fyra på morgon och jag ligger här sömnlös medan det blåser därute. Jag ser hur varje blad i varsitt träd vajar flitigt av vinden och det är ljust därute. Det är tur att jag skaffade en ögonbindel för att förmörka allting framför mina ögonlock, för en lättare ingång mot sömnen. Morsan skall ta och väcka mig vid elvatiden, för att jag inte skall sova bort dagen som jag gjorde idag och igår då jag vaknade vid två-tretiden.

Just nu är jag irriterad och håller tummarna något fruktansvärt hårt för en sak jag inte hoppas skall bli. Jag gillar inte när saker och ting faller ur planeringlistan som borde ha blivit av, för då förstör det ens glädje. Eller det rätta ordet som passar mig bäst just nu, i detta ögonblick är SUR.  Även om jag är irriterad, sur, galen, cp, förbannad eller besviken så kan jag fortfarande le men jag är fortfarande sur. Faller det en ännu sak, blir det nästa steg för ett ord: Förbannad. Nej, nu ska jag ta och sova innan jag blir ännu mer sur.

Sömnen brukar kunna radera bort det negativa hos mig, oftast.

Just nu bygger Emelie om sin design på denna blogg. På återseende ;)


Uppdatering, kl.04.16:

Vad tycks om bloggens nuvarande design och färg? Det verkar som om jag får lätt photoshopabstines när jag är hemma på ön, kanske beror det på att det inte finns så mycket att göra här när kompisarna eller syrran inte är här. Men vad gör det, det är ändå så roligt att fixa och mixa lite med photoshop. Jag har verkligen saknat photoshop rätt mycket. :)

God natt!

Hela Sverige sitter framför teven och hejar på Sverige, för att de själv kommer från Sverige och att de bor här. De jublar redan när de ser att bollen närmar sig till målet men den åker iväg åt ett fel håll. De klär sig, målar naglarna, sminkar sig i blågult. Med några bärs i deras händer och blir förbannad när det andra laget gör mål, och de vrålar mer än bara att jubla när Sverige gör mål på riktigt. Jag är inte en av dom.

Jag är den som inte förstår poängen att bara heja, jubla och skrika sönder rösten. Klä sig i en svensk färg. Supa för Sverige. Fotboll är bara ett spel, de tävlar om spelet. Det enda som händer är att bollen flyttar från fot till fot, mellan jord och luft och på köpet får de skador. Inte bara spelarna, även publiksfolket som hamnar i slagsmål. Jag förstår helt enkelt inte poängen, jag är helt enkelt inte någon som diggar sport. Men har de det roligt, så respekterar jag eftersom alla har sina intressen från person till person. Jag är svensk, ja men det betyder inte att jag måste heja. :)

A lot of love for you, peoples.

Yes, you will feel free to love.

Som de flesta vet så planerar jag oftast aldrig. Jag har dock inte planerat något mer än midsommar med Ebba och hjälpa syrran Elin med inflyttningen i Märsta, eller är det Sigtuna? Struntsamma, men det är allt jag vet just nu. Men nu har sötgossen gjort en massa reklam om Helsingborg och allt som finns söder om Sverige eftersom jag har aldrig varit längre söderut än Göteborg. Han lyckades rätt bra med att locka mig dit för jag funderar seriöst att sticka dit i slutet av juli. Visst har andra snackat om att resa utomlands och ta med mig, men nu tvekar jag och tror att jag väljer att stanna kvar i Sverige.

Men det är fortfarande långt kvar dit så man kan inte säga något bestämt än. :)



Bild: En kväll innan utgång i Turkiet.

Puss!

Bara för att M gjorde filmen, och den gav mig ett stort leende. Hon redigerade den bra och med den vill jag lägga i min blogg också. Jag älskar helt enkelt den. :)



Bortsett från resan, så ska ni veta att jag klagar på mig själv hela tiden att min högertumme är sjuk. Den är svullen och tydligen stukad. Hur fan lyckades jag ens att stuka en tumme? Det var dock åt sidan. Tur att jag inte minns hur det kom till, för det hade förmodligen sett vidrigt ut.

Anlände på Gräsö idag vid femtiden och det var underbart. Vinden från havet smekte mitt hår när solen fick havet att gnista vackert, allting var så grönt och än tusen gånger har jag sagt att Gräsö är bäst om somrarna utom badjävlarna, eller sommargäster om man nu ska säga på ett finare sätt.

Härhemma följer Spero efter mig vart jag än går, just nu myser han vid mina fötter. Flora är, hm, någonstans, med sin bäste vän Nissan. Minns ni att jag sa att Flora var en äkta rymmare, men här är hon knappast det. Hon håller hellre sig på taket tillsammans med Nissan istället för att springa ut i friheten. Kanske lyckas jag knäppa något kort på henne i taket nån dag. Den som lever, får se. :)

Hejsvejs. <3

Det var min och Malins andra resa ensamma under ett och samma år, men dock inte med varandra. Resan till Alanya var vår första resa tillsammans, utanför Sverige. Nu skall jag ta och försöka minnas dagarna i Alanya, dag efter dag. Kom ihåg att varje dag har vi fått sitta och prata med turkar, så jag inte ska behöva berätta om det varje gång för varje dag. Berättelsen kan börja nu...

14/5 var dagen då vi skulle fixa allt innan avresan skulle börja i Örebro, vid niotiden ikväll. Vi gick ovh handlade saker vi behövde, växlade pengarna på Forex, äta ordentligen och allt. Vi kom fram till Arlanda vid midnatt, vi åkte ganska tidigt eftersom det var det billigaste tågbiljetter som fanns. :D Vi softade runt i Arlanda i nån timme innan vi beslöt att satsa sova i en kass ställning, på stolarna och så. Vi somnade och vaknade i gott om tid innan incheckningen.

15/5 lyfte vi äntigen vid sju tiden och M fick sitta vid fönstret så hon kunde sova gott. Men inte jag, eftersom jag satt vid gången där folk går förbi och så. Men jag lyckades sova lite i allafall. Fyra timmar hade gått och vi anlände. Luften var kvav och solen sken, klockan var ett på eftermiddagen. Vi kom fram till vårt hotell, Sunway och hittade snabbt vägen rakt ner till stranden. Guiden visade oss till hotellet och vi checkade in. Rum 303 fick vi och den var söt eftersom den var liten men en "avlång balkong med ett höghus som utsikt, men man kunde se havet och dylikt genom ett fönster i ett annat höghus, haha. Vi packade upp och bytte kläder innan vi drog ner till stranden. Sanden var hett och vi gick ända ner till kanten av stranden, med fötterna i medelhavet en stund, sedan letade vi upp en restaurang som inte hade desperata turkar efter oss och hittade en, däråt vi kycklinggryta med ris, strips och bakad potatis i en + sallad + bröd + dipsås. Det var underbart gott! Vi ville också peela oss och så innan vi började sola för morgonsdagen, så hittade vi ett ställe... Vi skulle dit vid halv åtta på kvällen, och vi kom dit. I början var det väldigt förvirrat eftersom det var inte samma sak som förra hamambadet jag var på. Där behövde man inte vara helt naken, men den här gången sa de att man skulle vara helt näck! Klart att jag och M blev förvirrad och försökte förstå, till slut gick det fint. Det kom en stor mängd av döda hudceller under peelingen, haha. Efteråt var vår hud såååå len och ren. :) Sedan gick vi bara runt och lärde känna området där vi bodde.

16/5 vaknade vi vid 8 tiden (7 tiden i Sverige) på morgon och gick upp till taket där frukost ägde rum varje dag. Frukost var suvervän och färska nypressade apelsinjuice. Trevliga män som arbetade där, men visst kunde de bli lite besvärliga men vi överlevde. Efter frukost blir det att byta kläder och sedan bege oss iväg mot stranden för att låta solen smeka vår hud och låta oss själva steka oss. Efter 5 timmar på stranden, både solning och bad orsakade tyvärr en rejäl bränna (jag hade smörjt mig solkräm och det hjälpte tydligen inte). Vi blev sjukt röda och smärtan började komma krypande. Vi duschade och tog tupplur tills  vi vaknade. Vi drog till centrum och åt på en restaurang vid hamnen (jag kände igen restaurangen först efteråt att det var där jag och gamla klassen åt). Då började jag frysa som fan och åt inte så mycket, på grund av smärtan. Så blev det att gå hem igen efter käket. Vips somnade vi i var sin säng resten av natten.

17/5 kunde vi inte vara i solen på grund av våra brändskador, så höll vi oss inne och sov hela dagen tills solen gick ned. På kvällen gick vi runt och åt på en restaurang, sedan var vi sugna på efterätt så gick vi och kollade runt, sedan hittade vi Green House där vi åt banana split och blivit bjuden av farbror Grön på en fruktig shot som smakade så god. Jag och M garvade lite för mycket på platsen eftersom det fanns en tvättäkta apa-utseendelikadan människa på plats men vi knäppte aldrig något kort. Sedan drog vi, och myste med katterna som bodde i Alanyas kyrkogård. Hundarna där var helt galna så fort några bilar kom förbi, så börjar de springa och jaga för nöjes skull. Man blir bara orolig varje gång man ser en hund springa och jaga en, de kan ju ramla och hamna under bil eller något. Det vill inte någon alls se. Mot kvällens slut softade vi med yoghurt på hela kroppen. Vi hade fortfarande ont och efteråt sov vi.

18/5 kändes huden någotlunda bättre och vi skulle kunna vara nere vid stranden idag också, men med parasol. För en parasol kostade det 3 lira, vilket var löjligt men det var billigt som tur är. ;) Vi hängde på stranden en hel dag och softat, några schysta fotografer tog jag också. Mot kvällen blev det att äta ute och sedan gå till en plats i närheten av Damlatas grotta, för att fota solnedgångens färg i havets ände. Efteråt drog vi till stan, åt och drack mumsiga strawberry diarquiri och så det där fruktansvärda kaffe vi var tvungna att dricka upp. :) På hemvägen, blev vi fast på ett cafe som bjöd på läsk som vi tackade ja till och sedan snacka lite innan vi drog till katterna för att ge dem mat och gosa lite. Ett par hundar följde efter oss denna kvällen, också innan hem för att sussa.

19/5 blev frukost, strand och sedan tupplur innan utgången. Vi skulle ut och äta, som vanligt. Vi gick runt och letade efter en bra restaurang, eller så hade vi svårt att bestämma oss för vilken. Till slut hamnade vi på en zebra-restaurang (stolarna var klädda i zebra) och vi hade mycket uppmärksamheter av Alex, Appo och Skandal. En kille som liknade en apa, hette Scandal/Skandal, lite konstigt det... Men han var så rolig, eftersom han betedde sig inte normal + han dammsög på bordet. En apa med sin dammsugare fick oss att garva hårt. Vi var fast där i flera timmar. De bjöd på drinkar och shots, som orsakade att jag blev kraftigt berusad och M ville först kolla runt i stan, men när jag gick för segt och så blev det att gå hem och sova. x)

20/5 blev det som vanligt: frukost, strand och sen tupplur. Men M ville gå på tattos och kolla hur det var där, så hängde jag med dit efter besöket på en restaurang. Där förskaffade hon sig en tatuering hon planerat länge för. Under tiden beslöt jg mig för att tatuera mig en fisk, när jag länge har funderat på en fisk eftersom jag var en av fiskarna (horoshop) och då ville jag ha färg i som skulle kunna visa min kreativa sida. Så fick jag en tid för dagen efter, klockan sju. Så var det. En liten runda och de flesta affärer var stängda vid midnatt så drog vi hem.

21/5 vaknade vi och åt på taket. Sedan fixade vi oss och drog till stranden. Massor av sol och bad blev det. Fotografiering av oss själva i havet och så, sedan blev det en lugn eftermiddag innan vi åt på Istanbul cafe som innehöll en stor del av asiatiskt mat och det var väldigt strong i munnen. En turkisk kille, Mustafa kom från Karlstad och sa att han var här pga familj och så. Han var trevlig, och sedan kom kocken förbi. Han var så jävla rolig, han snackade om någon som blev döv efter bilolycka eller något sånt. Sedan kom en kompis till Mustafa, eller han också arbetade där. Muslum hette han, och han hade fina ögon. Men allt för liten, hehe. Han ville att jag och M skulle komma tillbaka för drink och snack, så gjorde Muslum i ordning på ett bord med massa blomblad och så att det blev vackert. :) Vi skulle inte ens komma tillbaka förrän flera timmar senare. Och det blev sex timmar senare, efter min tatuering som gick smärtfritt och prolemfritt och en liten runda på stan där vi köpte saker och så. På cafet snackade vi en del och Muslum blev helt tokig i mig, medan Mustafa i M på grund av sin hårfärg. Så jag fick ryta åt Mustafa att lägga av med det där så han gick sin väg. Muslum var trevlig och såg oskyldig ut innan han gick för långt när vi hade gått en runda i Alanya och närmade oss till vårt hotell. Han var en liten smart skit, han. Haha. Sedan gick jag och M hem och tog det lugnt innan sovdags.

22/5 var dagen då vi skulle åka hem. Det hade gått alldeles för snabbt men vi skulle inte åka hem förrän halv sex på kvällen så vi hade en ännu dag till kvar på oss, att äta Alanyas mat, deras dryck och allt. För sista gången, innan vi begav oss iväg. Egentligen skulle vi checka ut vid 12, men vi tänkte inte irra omkring i fem och halv timmar, så betalade vi hundra var för sig för att checka ut vid 16 istället. Vi åt på en restaurang och sedan gick vi runt för att köpa saker och så till några i Sverige. Vi gick en runda och sedan packade vi i lugn & ro, strax efter fem gick vi och väntade på bussen. Mittemot oss låg det Istanbul cafe, Mustafa ville inte se sig om efter gårsdagen. Men Muslum var lika glad och vinkade när jag knäppte ett kort, och än en gång vinkade han när han klev på en moped med en kompis och for iväg. :) Bussen kom och vi åkte, checkade in och kollat runt på Taxfree. Där såg man Smirnoff Vodka 3 liter för endast 350 kr! Men jag köpte den inte. ;) Inte M heller, haha. Vi skulle lyfta vid 22.30 men det blev försent så checkade vi inte in förrän halv tolv.

23/5 lämnade vi Antalya först vid midnatt. Den här gången fick jag sitta vid fönstret, så sov jag något bättre än vad M gjorde. Vi sov hela vägen innan vi landade på Arlanda kl 03.00 och vi var hemma i Örebro ca kl.05.45 på morgon. Allt man kunde säga var "God morgon, Sverige..." och sedan tuppa av i ens säng.


Tillsammans med M har jag haft det så roligt och underbart. :) En sak måste jag berätta, men jag minns inte vilket datum det hände. Men det var en morgon och vi hade precis vaknat, M ville gå på toalett och då upptäckte hon att dörren till duschrummet var låst. Om det är låst, så blir det ju automatiskt att någon finns därinne. Så funkade i hennes huvud, men dörren blir ju automatiskt låst när den stängs (En konstig turkisk dörr). Så sprang M tillbaka til säng eftersom hon var halv naken. Hon bad mig att kolla, men jag vägrade eftersom jag inte orkade men hon trodde att jag var rädd. Ha, ha! Jag började garva hårt när hon trodde att det fanns någon därinne och att hon kallade det för Farbror. :D till slut lyckades hon öppna dörren och det fanns ingen där.

Det var nog någon Farbror Osynlig ;)

Ibland kan man ju bli knäpp när man är alldeles nyvaken, så gick det för M. Så sött!

---

     

1. En liten söt snäcka.
2. Ett fångat ögonblick
3.När man är van vid den heta luften, så tycker man att det varma vattnet är kallt.
4: En sjömän som just erövrat medelhavet.
5: Turkosfärgen är något oslagbart.

    

1: The long island drinken.
2: Solnedgången.
3: En fruktig shot.
4: Min favorit bild av resan, den skriker En evig kärlek.

Jag var inne på poeter.se för att läsa lite dikter och fann en dikt som kallades för "Älska aldrig en poet" så blev jag självklart nyfiken och började läsa...

Älska aldrig en poet

orden som kommer är alltid äkta

du är för svag för sanningen

och en poet är alltid ärlig

Älska aldrig en poet

ångesten som finns bakom varje ord

är gömd bakom ett skal av svart gråt

och en poet vill alltid förmedla

Älska aldrig en poet

smärtan är alldeles för stark

för att bli förstådd av en vanlig människa

och en poet är inte dödlig

Älska aldrig en poet

rädslan att bli älskad är för stark

när osäkerheten slingrar runtomkring

och en poet är alltid ensam

Älska aldrig en poet

räkna isåfall med att alltid bli ihågkommen

i poetens ord som fastnar för alltid

för en poet slutar aldrig skriva

Av: Lenore, på poeter.se

Det stämmer faktiskt bra. En poet vill alltid vara ensam när de skriver, det gör jag i allafall. När någon annan finns i samma rum, blir poeten inte nöjd med texten. När man väl börjat skriva, slutar man aldrig. I dikterna förekommer det alltid sanna ord och ärliga meningar. Det stämmer helt enkelt.. Men att vara inte dödlig, det blev jag fundersam först och en vän sa "det är kanske så att man blir alltid ihågkommen, eftersom en poet använder starka ord som fäster allas minnen." och visst ja, man liksom lämnar kvar orden som kom ur själens ärlighet när självaste kroppen tynar bort och själen stannar kvar i orden.

Men det vore tråkigt om ni väljer att inte älska mig... :)

Jag vet, jag vet. Ni vill att jag skall blogga om semestern i Turkiet. Men just nu har jag inga krafter som räcker till att skriva och berätta av minnen. Jag har inte lust att skriva ett långt inlägg heller. Låt ert tålamod gnaga på er tills tiden kommer. Det kommer. Frågan är bara när, och det är inte jag som vet vad svaret är. Imorgon, om 1 vecka eller om 2 månader. Jag har inte den blekaste aning. Jag kan bidra med en bild, så ni får se hur vit jag var innan Turkiet. Och på min tatuering.

 

Världen håller på och ljusna till nu. Mina linser är väldigt torra och jag orkar inte ta av dem. Jag är för trött, precis som mina kisseälsklingar gör. Dom sover, i sina djupaste drömmar långt bortom verkligheten. Det ska jag också göra snart. Jag tror att mörkret är på väg eller jag vet inte, men struntsamma. Allt jag vet just nu är att jag vill klippa mig, bara väcka mitt hår till liv igen.

Nä, nu orkar jag verkligen inte. Jag ska sova i 100 år. 

Som törnrosan.

Ända sen jag kom tillbaka hit, har jag varit dålig på att uppdatera bloggen ofta per dag. Antagligen bara en eller mindre än så per dag. Det beror på att jag har haft saker att göra, som att träffa folk jag inte träffat på länge. Men efter jag uppdaterade inlägget tidigare idag, gick jag till ängen och mötte Veronica med hennes katt, Leone. Spero fick följa med och Flora kom med lite senare då Malin och Hannes kom. Självklart tog jag med kameran och fotade en del.



Bild 1: Veronica.
Bild 2: Veronicas katt, Leone.
Bild 3: Spero som solar.
Bild 4: Hannes poserar med Flora.
Bild 5: Flora softar.
Bild 6: Spero poserar med flaskan.

Flora var även ganska besvärlig idag. Hon gillar inte att dega, snarare promenera flitigt runt. När man inte håller i kopplet, så springer hon iväg. Oftast mot buskarna, eller bara springa. I fredags lyckades hon rymma på ett mystiskt sätt. Tidigare ikväll lyckades hon rymma från balkongen då jag såg henne stå på gården så fick jag springa och sket i allt. Men hon rymde in i en buske. Jag ville inte dyka i buskarna, för då skulle hon smita. Som tur hade jag Rasmus och Simon hos mig och de gick ut så fick de dyka i buskarna och men åter igen smet Flora. Jag och Rasmus fick springa och han fångade henne. Men sen insåg jag att jag hade låst ut mig själv. Jag tog inte med nycklarna med mig och portdörren stängdes vid niotiden. Klockan var runt halv tio då. Det fanns ingenting att göra mer än att knacka på grannens fönster för att be henne och öppna åt mig. När hon kom och öppnade så sa hon "jag sov faktiskt" och jag bara tackade med Flora i famnen och gick in i min lägenhet. Se vad Flora har orsakat, liksom. Haha. :)

I morgon har jag ett möte att passa, och jag funderar fortfarande ut hur jag ska kunna vakna själv. Jag har ju svårt med det, men det ordnar sig. Det fixar sig. Sedan får jag softa tills Malin, Åsa och Romel slutar så blir det Kinamuren som gäller. Det börjar redan vattnas i munnen bara för jag tänker på deras jordnötsås, kycklingspett och allt annat därinne. Åsa, bättre sent än aldrig så slipper du ha dåligt samvete sen. :)

Vi ses, sötnosar! <3

PS. Jag hatar Firefox, bara för att min blogg ser inte lika klok uthär som i Explorer. Jag hoppas att flesta av er har explorer. :D Jag har både, alltså. DS.

Ända sen jag kom tillbaka till Örebro, har det varit soligt och varmt. En aning varmare än därhemma i ön på grund av havet och vinden från havet. Fredagen blev underbar med en lugn morgon och festen i Rosta var rolig, haha. För en gångs skull drack jag inte vinlåda utan cider, likör och vin. Jag blev lagom full och jag fick vakna en lördagsmorgon utan baksmälla. :) Hela lördagen ägnade jag och några vänner rum på Varberga badet och softade som ledde att jag blev mest solbränd på högersidan. Så idag tänker jag låta solen smeka på vänstersidan. ;)

Nu ska jag gå och fixa lite innan jag sätter på sele/koppel på Spero för att bege oss ut i solen. Ha en mysig dag.

Lördagsbilder:



3 days left. <3

Jag är en elak människa, antar jag. Jag tänker ta och förklara varför här och nu. Det började med att jag satt på bussen mot Uppsala från Öregrund, en gammal dam klev på och en ung dam fick hjälpa henne att bära upp hennes rullstöd eller vad det nu heter. Efter ungefär en timme, så sov jag och bussen stannade till. Jag började vakna (jag hade solglasögon på mig) och avläste hur den gamle sa "kan någon hjälpa mig?" eftersom hon skulle kliva av och kunde inte ta ner sin rullstöd på egen hand och jag struntade och fortsatte att sova. Hon kunde inte se om jag var vaken eller inte. Men till slut kom det någon som hjälpte. Jag är verkligen elak.

Sedan blev jag förvånad över hur elaka konduktörer kan vara. När det närmade sig till Örebro så var mitt biljett fortfarande fri, alltså ingen hade kommit förbi och kollat. Men det kom en till slut, en kvinnlig konduktör och jag visade upp mitt biljett. Kvinnan började prata men jag kunde inte uppfatta vad hon sa, så sa jag att jag var döv på det vanliga sättet så sa hon "ah, okej" och tog hål i biljettet och gick sin väg. Det var först efteråt jag fattade vad hon sa "Nästa är Örebro." och tänk om jag var någon som hade aldrig rest med tåg tidigare och inte är säker på vart och när jag skulle kliva av. Döva kan ju inte höra vad det sägs i högtalare på tåget och så skiter hon i att skriva och tala om. Istället väljer hon att strunta i och gå sin väg.

På något sätt fick jag lära mig lite... Men jag kan inte rå att jag inte vågar hjälpa främlingar. :D Emelie utan empati, hört talats tidigare?

Ville bara uppdatera lite innan jag åker. Jag ligger i sängen än och har väldigt svårt att lämna värmen under täcket. Jag har, hm, ungefär 40-45 minuter på mig att klä på mig + packa + fixa mig. Jag fixar det. :) Nä, nu måste jag ta och stänga laptopen, för att påbörja det jag måste göra.

Puss!