Häxan

För några dagar sedan hittade jag en berättelse jag skrev när jag var kanske... 12 eller ännu yngre. Det handlade om en häxa och en minimyra. Rubriken Häxan, så här löd berättelsen:

Det var en gång mitt i hösten, ute var åskväder och regn.
En häxa bor i en mörk skog.
Hon bor i liten stuga och i stugan finns det bara 1 rum, ett sovrum och ett kök.
Häxan var verkligen grym och hemsk ful men hon ville bli snäll och vacker.

En dag när det började snöa och vintern kom så tog hon en promenad i skogen.
Då mötte hon en minimyra som sade:

- Varför är du ledsen?
- Jo för att jag är så grym och verkligen ful, snyftade häxan.
- Jag kan hjälpa dig! Vad önskar du? Du får 3 saker önskningar, sa minimyran. och lät verkligen rätt snäll.
- O, jag vill blir snäll och vacker och bor i en fin stuga, svarade häxan.
- Ok, jag ska planera och vi ska träffas här imorgon kväll klockan sju, hejdå!
- Ja ok, hejdå! Ropade häxan när minimyran  gick frpn henne.
Då rusade häxan hem och kände sig verkligen glad och vacker men på riktigt ser hon så otäck ut.

Nästa dag klockan sju på kvällen.
Häxan gick till platsen där hon skulle möta minimyran.
Hon hörde någon som kom närmare henne bakifrån.
Hon vände sig, det var minimyran med trollspö.

- Är det som kommer att trolla mig så att jag blir snäll, vacker och bor i en fin stuga!? Undrade häxan förvånad och glad.
- Ja det stämmer... Nu ska du få bli snäll, vacker och få bo i en fin stuga! Sade minimyran.
- Gör det nu, är du snäll! Sade häxan som hade bråttom att få bli snäll och vacker.
- Ja, det tar bara ett ögonblick. Lugna ner dig. Sade minimyran
- Ok, svarade häxan.
- Ja, nu kan jag trolla dig. Stå still så att jag kan trolla dig.
- Ja ok. Svarade häxan och stod verkligen still.

Några minuter senare kände hon sig att hon har blivit annorlunda.
Hon märkte att hon har blivit snäll, vacker och såg sig själv att hon sitter i en vacker och mjuk säng i ett slott!
Hon blev verkligen vacker och snäll och hon gifte sig med kungen.
Hon blev en drottning!
De levde lyckliga tillsammans för all framtid.



Som yngre skrev jag också om en pingvin som letade efter sin rock. Men inte vet jag fan vart den har tagit vägen, jag vet bara vart jag har min video där jag satt och berättade sagan om pingvinen. Jag får leta igen någon dag. :)


Love.

Kommentarer

Ordet är ditt:

Ditt namn:
Kom ihåg mig


URL/Bloggadress:

Kommentar:



Tack för ni lämnar fotspår, sötnosar.



Trackback