När mörkret tog över Sverige, satt jag och lät mina tankar tala för sig själv. Jag checkade in på min lösenskyddade blogg och det finns inget liv i den, för att ha en lösenskyddad blogg tjänar egentligen inget annat än bara tala ut ur hjärtat. Vad jag egentligen menar, är att jag faktiskt saknar kommenterar från dem som inte läser och läser mina ord. Så har jag kommit tillbaka för att påbörja denna blogg framöver. Fast jag garanterar inte att jag blottar ut min själ i denna blogg som jag gjorde i den förra.

Samtidigt har jag tagit uppehåll från skolan fram till hösten, så kan jag sitta och skriva av mina lediga dag som en ledig student. För er som inte hade tillgång till min lösenskyddade blogg där jag skrev om den dagen då jag gick till skolan för att diskutera om mitt motivation för skolan var helt borta och jag hade redan bestämt mig sen några månder att jag skulle börja om trean i augusti så beslöt vi att jag skulle bli utskriven från skolan den 25:e mars. Mitt motivation försvann på grund av min depression och socialfobi, för er som undrar.

Den dagen jag gick ut för att lämna skolan som en ickestudent och såg på Virginska skolan, dit skulle jag inte behöva återvända förrän augusti. I denna stund tänkte jag att det äntligen hade fallit ett par tunga stenar från mina axlar, att mina lungor öppnade sig och mina tankar var vänligare nu. Nu skulle jag äntligen få slippa känna pressen som släpar efter mig vart än jag gick när jag inte gick dit. Nu hade mitt liv börjat, jag fick välja mellan en konstskola eller att köpa en systemkamera så kunde jag gå ut på promenad och fota världen med egna ögon. Jag valde att skaffa en systemkamera som jag länge drömt om, den får jag inom kort. Mina dagar fram till augusti, skall bestå av dagar med fotografierna. Både här i Örebro och hemma i Gräsö, när våren nu har kommit så det är en rätt tidpunkt för mig att ta hand om mig själv.

Jag är tillbaka för er.