tranorna

Idag åkte jag med pappa mot stan, så jag satt och tittade ut genom fönstret för att se hur allting flyger förbi. För varje åker som åkte förbi, stod det några rådjur där och betade. Sedan såg jag såna fågeljättarna som stod i avstånd från rådjuret. Jag visste vad det hette, pappa hade lärt mig för många år sen då han arbetade i hästhagen och då stod några såna där. Han berättade för mig om dessa. Jag hade glömt bort det totalt så frågade jag vad det var för något, så trodde han att jag började snacka om bockar (?!) och jag sa att det var någon sorts fågel.

Pappa: Jaha! Trana.
Jag: Vart fan bor dom egentligen, när de är fåglar och är stora? I träd?
Pappa skrattar och sa: Nej. De är bara här för att vila och äta. De kommer alltid till Hornborgasjön och de är 15.000 stycken nu. De kommer från varmare länder utanför Sverige och de kommer när det är vår här.
Jag: Vart ligger det? Men någonstans måste de väl vila när de är här, isåfall vart? På sten, i träd, i grotta?
Pappa: Nej, inte i träd för då ramlar de bara ner. Jag vet faktiskt inte.
Jag: Äh, jag får väl forska mer i internet sen.
Pappa: Men när jag var liten, fanns det inte tranor här alls. De kom inte alls hit.
Jag: Var Sverige så kallt förr?
Pappa: Nja, det kan man säga.
Jag: Det är väl bra att Sverige blir varmare.

När det är augusti, är det tusentals stycken i Sverige. Men det är väl bra att se om tranorna kommer, så är Sverige varm nog. Kommer de inte mer, har Sverige blivit kallare. Så värmen är snart här och våren är förfan här. Inga snöflingor mer!



Bild: Här ser ni hur fula tranorna är, men ändå vackra.

Jag har aldrig fått chansen att se tranorna flyga i skyn. Stora fåglar i skyn, det händer inte ofta. Bara på vårarna. Vad fan, varför snackar jag om fåglar, överhuvudtaget? Mitt huvud måste ha fått ett litet fnatt.
image16

Kommentarer
♥ Elin

jag minns fan inte det där nintendot! bara det där svarta du hade!

2008-04-15 @ 14:19:05
URL: http://fackla.filosoferar.se

Ordet är ditt:

Ditt namn:
Kom ihåg mig


URL/Bloggadress:

Kommentar:



Tack för ni lämnar fotspår, sötnosar.



Trackback