Det har gått elva månader sen jag slutade komma till skolan. Fem månader sen jag hoppade av. Två månader sen sommarlovet började för alla. Och det är imorgon jag ska återvända till skolan, med min sista chans.

Jag som bara varit hemma, sovit så länge jag vill, sova när jag vill, shoppa när jag vill och bara vara hemma och jag levde mitt liv utan en enda tanke på skolan. Men eftersom jag har fått komma tillbaka så måste jag utnyttja chansen väl. Rädslan finns kvar där än, jag vill inte höra folk säga "Är du tillbaka nu?", "Välkommen tillbaka", "Mår du bra nu?" och allt det där. Det är jobbigt att behöva höra, men det går över. Jag vet. Jag har fortfarande inte vunnit över min sömnsvårighet, men det har blivit något bättre än för några månader sen. Men jag vet att det kommer att ordna sig på sätt och vis. Men annars ser min schema helt ok ut förutom några håltimmar.




Virginska skolan, jag är tillbaka.