Jag är en elak människa, antar jag. Jag tänker ta och förklara varför här och nu. Det började med att jag satt på bussen mot Uppsala från Öregrund, en gammal dam klev på och en ung dam fick hjälpa henne att bära upp hennes rullstöd eller vad det nu heter. Efter ungefär en timme, så sov jag och bussen stannade till. Jag började vakna (jag hade solglasögon på mig) och avläste hur den gamle sa "kan någon hjälpa mig?" eftersom hon skulle kliva av och kunde inte ta ner sin rullstöd på egen hand och jag struntade och fortsatte att sova. Hon kunde inte se om jag var vaken eller inte. Men till slut kom det någon som hjälpte. Jag är verkligen elak.

Sedan blev jag förvånad över hur elaka konduktörer kan vara. När det närmade sig till Örebro så var mitt biljett fortfarande fri, alltså ingen hade kommit förbi och kollat. Men det kom en till slut, en kvinnlig konduktör och jag visade upp mitt biljett. Kvinnan började prata men jag kunde inte uppfatta vad hon sa, så sa jag att jag var döv på det vanliga sättet så sa hon "ah, okej" och tog hål i biljettet och gick sin väg. Det var först efteråt jag fattade vad hon sa "Nästa är Örebro." och tänk om jag var någon som hade aldrig rest med tåg tidigare och inte är säker på vart och när jag skulle kliva av. Döva kan ju inte höra vad det sägs i högtalare på tåget och så skiter hon i att skriva och tala om. Istället väljer hon att strunta i och gå sin väg.

På något sätt fick jag lära mig lite... Men jag kan inte rå att jag inte vågar hjälpa främlingar. :D Emelie utan empati, hört talats tidigare?