Jag vet, jag vet. Ni vill att jag skall blogga om semestern i Turkiet. Men just nu har jag inga krafter som räcker till att skriva och berätta av minnen. Jag har inte lust att skriva ett långt inlägg heller. Låt ert tålamod gnaga på er tills tiden kommer. Det kommer. Frågan är bara när, och det är inte jag som vet vad svaret är. Imorgon, om 1 vecka eller om 2 månader. Jag har inte den blekaste aning. Jag kan bidra med en bild, så ni får se hur vit jag var innan Turkiet. Och på min tatuering.

 

Världen håller på och ljusna till nu. Mina linser är väldigt torra och jag orkar inte ta av dem. Jag är för trött, precis som mina kisseälsklingar gör. Dom sover, i sina djupaste drömmar långt bortom verkligheten. Det ska jag också göra snart. Jag tror att mörkret är på väg eller jag vet inte, men struntsamma. Allt jag vet just nu är att jag vill klippa mig, bara väcka mitt hår till liv igen.

Nä, nu orkar jag verkligen inte. Jag ska sova i 100 år. 

Som törnrosan.