Jag bläddrade igenom alla mina dikter på en sida, och hade lust att lägga ut den här dikten. Den skrev jag när folk inte trodde på mig när jag sa sanningen, en gång för länge sen.


Varje dag lever jag i en dimma som döljer mina känslor
Bakom mitt leende, och jag vet att det finns en dag


Någon dag då jag skall förstå
Hur jag fungerar, vem jag är, vad jag är
Jag vet att jag lever, men det känns som om jag dog för längesen


Jag kan inte förstå varför det händer, med mina andetag
Jag vet bara att jag ska förstå en dag, och titta tillbaka över min axel
Då jag står och delar ut mina egna andetag mot slutet


Någon dag då jag skall förstå
Varför ni gör så som ni gör, vad ni försöker göra mot mig
För min svaghet, mina känslor och min själ ni försöker skada
Med era hårda ord, och ni tror inte ett dugg på mina sanna ord
Fast det finns något annat jag inte har förstått på egen hand än


I bland önskar jag att ni kunde stanna till och lyssna på era tårar
Så ni kanske förstår och respekterar mig för den jag är
För det finns en dag då ni alla kommer att förstå


Precis som jag, det kommer en dag
För mig, för oss som skall förstå vem jag är
På djupet av själen hos mig


Än väntar jag på


Någon dag jag skall förstå...