Det var min och Malins andra resa ensamma under ett och samma år, men dock inte med varandra. Resan till Alanya var vår första resa tillsammans, utanför Sverige. Nu skall jag ta och försöka minnas dagarna i Alanya, dag efter dag. Kom ihåg att varje dag har vi fått sitta och prata med turkar, så jag inte ska behöva berätta om det varje gång för varje dag. Berättelsen kan börja nu...

14/5 var dagen då vi skulle fixa allt innan avresan skulle börja i Örebro, vid niotiden ikväll. Vi gick ovh handlade saker vi behövde, växlade pengarna på Forex, äta ordentligen och allt. Vi kom fram till Arlanda vid midnatt, vi åkte ganska tidigt eftersom det var det billigaste tågbiljetter som fanns. :D Vi softade runt i Arlanda i nån timme innan vi beslöt att satsa sova i en kass ställning, på stolarna och så. Vi somnade och vaknade i gott om tid innan incheckningen.

15/5 lyfte vi äntigen vid sju tiden och M fick sitta vid fönstret så hon kunde sova gott. Men inte jag, eftersom jag satt vid gången där folk går förbi och så. Men jag lyckades sova lite i allafall. Fyra timmar hade gått och vi anlände. Luften var kvav och solen sken, klockan var ett på eftermiddagen. Vi kom fram till vårt hotell, Sunway och hittade snabbt vägen rakt ner till stranden. Guiden visade oss till hotellet och vi checkade in. Rum 303 fick vi och den var söt eftersom den var liten men en "avlång balkong med ett höghus som utsikt, men man kunde se havet och dylikt genom ett fönster i ett annat höghus, haha. Vi packade upp och bytte kläder innan vi drog ner till stranden. Sanden var hett och vi gick ända ner till kanten av stranden, med fötterna i medelhavet en stund, sedan letade vi upp en restaurang som inte hade desperata turkar efter oss och hittade en, däråt vi kycklinggryta med ris, strips och bakad potatis i en + sallad + bröd + dipsås. Det var underbart gott! Vi ville också peela oss och så innan vi började sola för morgonsdagen, så hittade vi ett ställe... Vi skulle dit vid halv åtta på kvällen, och vi kom dit. I början var det väldigt förvirrat eftersom det var inte samma sak som förra hamambadet jag var på. Där behövde man inte vara helt naken, men den här gången sa de att man skulle vara helt näck! Klart att jag och M blev förvirrad och försökte förstå, till slut gick det fint. Det kom en stor mängd av döda hudceller under peelingen, haha. Efteråt var vår hud såååå len och ren. :) Sedan gick vi bara runt och lärde känna området där vi bodde.

16/5 vaknade vi vid 8 tiden (7 tiden i Sverige) på morgon och gick upp till taket där frukost ägde rum varje dag. Frukost var suvervän och färska nypressade apelsinjuice. Trevliga män som arbetade där, men visst kunde de bli lite besvärliga men vi överlevde. Efter frukost blir det att byta kläder och sedan bege oss iväg mot stranden för att låta solen smeka vår hud och låta oss själva steka oss. Efter 5 timmar på stranden, både solning och bad orsakade tyvärr en rejäl bränna (jag hade smörjt mig solkräm och det hjälpte tydligen inte). Vi blev sjukt röda och smärtan började komma krypande. Vi duschade och tog tupplur tills  vi vaknade. Vi drog till centrum och åt på en restaurang vid hamnen (jag kände igen restaurangen först efteråt att det var där jag och gamla klassen åt). Då började jag frysa som fan och åt inte så mycket, på grund av smärtan. Så blev det att gå hem igen efter käket. Vips somnade vi i var sin säng resten av natten.

17/5 kunde vi inte vara i solen på grund av våra brändskador, så höll vi oss inne och sov hela dagen tills solen gick ned. På kvällen gick vi runt och åt på en restaurang, sedan var vi sugna på efterätt så gick vi och kollade runt, sedan hittade vi Green House där vi åt banana split och blivit bjuden av farbror Grön på en fruktig shot som smakade så god. Jag och M garvade lite för mycket på platsen eftersom det fanns en tvättäkta apa-utseendelikadan människa på plats men vi knäppte aldrig något kort. Sedan drog vi, och myste med katterna som bodde i Alanyas kyrkogård. Hundarna där var helt galna så fort några bilar kom förbi, så börjar de springa och jaga för nöjes skull. Man blir bara orolig varje gång man ser en hund springa och jaga en, de kan ju ramla och hamna under bil eller något. Det vill inte någon alls se. Mot kvällens slut softade vi med yoghurt på hela kroppen. Vi hade fortfarande ont och efteråt sov vi.

18/5 kändes huden någotlunda bättre och vi skulle kunna vara nere vid stranden idag också, men med parasol. För en parasol kostade det 3 lira, vilket var löjligt men det var billigt som tur är. ;) Vi hängde på stranden en hel dag och softat, några schysta fotografer tog jag också. Mot kvällen blev det att äta ute och sedan gå till en plats i närheten av Damlatas grotta, för att fota solnedgångens färg i havets ände. Efteråt drog vi till stan, åt och drack mumsiga strawberry diarquiri och så det där fruktansvärda kaffe vi var tvungna att dricka upp. :) På hemvägen, blev vi fast på ett cafe som bjöd på läsk som vi tackade ja till och sedan snacka lite innan vi drog till katterna för att ge dem mat och gosa lite. Ett par hundar följde efter oss denna kvällen, också innan hem för att sussa.

19/5 blev frukost, strand och sedan tupplur innan utgången. Vi skulle ut och äta, som vanligt. Vi gick runt och letade efter en bra restaurang, eller så hade vi svårt att bestämma oss för vilken. Till slut hamnade vi på en zebra-restaurang (stolarna var klädda i zebra) och vi hade mycket uppmärksamheter av Alex, Appo och Skandal. En kille som liknade en apa, hette Scandal/Skandal, lite konstigt det... Men han var så rolig, eftersom han betedde sig inte normal + han dammsög på bordet. En apa med sin dammsugare fick oss att garva hårt. Vi var fast där i flera timmar. De bjöd på drinkar och shots, som orsakade att jag blev kraftigt berusad och M ville först kolla runt i stan, men när jag gick för segt och så blev det att gå hem och sova. x)

20/5 blev det som vanligt: frukost, strand och sen tupplur. Men M ville gå på tattos och kolla hur det var där, så hängde jag med dit efter besöket på en restaurang. Där förskaffade hon sig en tatuering hon planerat länge för. Under tiden beslöt jg mig för att tatuera mig en fisk, när jag länge har funderat på en fisk eftersom jag var en av fiskarna (horoshop) och då ville jag ha färg i som skulle kunna visa min kreativa sida. Så fick jag en tid för dagen efter, klockan sju. Så var det. En liten runda och de flesta affärer var stängda vid midnatt så drog vi hem.

21/5 vaknade vi och åt på taket. Sedan fixade vi oss och drog till stranden. Massor av sol och bad blev det. Fotografiering av oss själva i havet och så, sedan blev det en lugn eftermiddag innan vi åt på Istanbul cafe som innehöll en stor del av asiatiskt mat och det var väldigt strong i munnen. En turkisk kille, Mustafa kom från Karlstad och sa att han var här pga familj och så. Han var trevlig, och sedan kom kocken förbi. Han var så jävla rolig, han snackade om någon som blev döv efter bilolycka eller något sånt. Sedan kom en kompis till Mustafa, eller han också arbetade där. Muslum hette han, och han hade fina ögon. Men allt för liten, hehe. Han ville att jag och M skulle komma tillbaka för drink och snack, så gjorde Muslum i ordning på ett bord med massa blomblad och så att det blev vackert. :) Vi skulle inte ens komma tillbaka förrän flera timmar senare. Och det blev sex timmar senare, efter min tatuering som gick smärtfritt och prolemfritt och en liten runda på stan där vi köpte saker och så. På cafet snackade vi en del och Muslum blev helt tokig i mig, medan Mustafa i M på grund av sin hårfärg. Så jag fick ryta åt Mustafa att lägga av med det där så han gick sin väg. Muslum var trevlig och såg oskyldig ut innan han gick för långt när vi hade gått en runda i Alanya och närmade oss till vårt hotell. Han var en liten smart skit, han. Haha. Sedan gick jag och M hem och tog det lugnt innan sovdags.

22/5 var dagen då vi skulle åka hem. Det hade gått alldeles för snabbt men vi skulle inte åka hem förrän halv sex på kvällen så vi hade en ännu dag till kvar på oss, att äta Alanyas mat, deras dryck och allt. För sista gången, innan vi begav oss iväg. Egentligen skulle vi checka ut vid 12, men vi tänkte inte irra omkring i fem och halv timmar, så betalade vi hundra var för sig för att checka ut vid 16 istället. Vi åt på en restaurang och sedan gick vi runt för att köpa saker och så till några i Sverige. Vi gick en runda och sedan packade vi i lugn & ro, strax efter fem gick vi och väntade på bussen. Mittemot oss låg det Istanbul cafe, Mustafa ville inte se sig om efter gårsdagen. Men Muslum var lika glad och vinkade när jag knäppte ett kort, och än en gång vinkade han när han klev på en moped med en kompis och for iväg. :) Bussen kom och vi åkte, checkade in och kollat runt på Taxfree. Där såg man Smirnoff Vodka 3 liter för endast 350 kr! Men jag köpte den inte. ;) Inte M heller, haha. Vi skulle lyfta vid 22.30 men det blev försent så checkade vi inte in förrän halv tolv.

23/5 lämnade vi Antalya först vid midnatt. Den här gången fick jag sitta vid fönstret, så sov jag något bättre än vad M gjorde. Vi sov hela vägen innan vi landade på Arlanda kl 03.00 och vi var hemma i Örebro ca kl.05.45 på morgon. Allt man kunde säga var "God morgon, Sverige..." och sedan tuppa av i ens säng.


Tillsammans med M har jag haft det så roligt och underbart. :) En sak måste jag berätta, men jag minns inte vilket datum det hände. Men det var en morgon och vi hade precis vaknat, M ville gå på toalett och då upptäckte hon att dörren till duschrummet var låst. Om det är låst, så blir det ju automatiskt att någon finns därinne. Så funkade i hennes huvud, men dörren blir ju automatiskt låst när den stängs (En konstig turkisk dörr). Så sprang M tillbaka til säng eftersom hon var halv naken. Hon bad mig att kolla, men jag vägrade eftersom jag inte orkade men hon trodde att jag var rädd. Ha, ha! Jag började garva hårt när hon trodde att det fanns någon därinne och att hon kallade det för Farbror. :D till slut lyckades hon öppna dörren och det fanns ingen där.

Det var nog någon Farbror Osynlig ;)

Ibland kan man ju bli knäpp när man är alldeles nyvaken, så gick det för M. Så sött!

---

     

1. En liten söt snäcka.
2. Ett fångat ögonblick
3.När man är van vid den heta luften, så tycker man att det varma vattnet är kallt.
4: En sjömän som just erövrat medelhavet.
5: Turkosfärgen är något oslagbart.

    

1: The long island drinken.
2: Solnedgången.
3: En fruktig shot.
4: Min favorit bild av resan, den skriker En evig kärlek.

Den 30:e maj tog Elin & Sandra examen på Härnösand folkhögskola och de hade äntligen blivit redo för att ta ett kliv ut i arbetslivet med rätt kunskap. När de hade gjort sitt och efter fiket skulle vi åka hem till Sandra, så tog jag bilder på min syrra(or). Här bjuder jag på en bild på dem, som jag är faktiskt nöjd med. ;) De är ju hur vackra som helst!

Jag lägger upp mer bilder lite senare.




Puss!

Bara för att jag gillar bilden på mig själv, som skriker grönt. I mina ögon ser det väldigt tropiskt ut... Eller ska man säga exotiskt ut? Jag vet inte, men jag gillar att ta bilder. Det fanns underbara bilder på Veronica som fick modella lite, och det var sjukt roligt! Jag föredrar tydligen att fota människor med tema. :) Allt! Som att modella naken, emos, knarkare, alkoholister, troll, vackra prinsessor, vad som helst.

Till er alla, strö hit massor med temaideér till mig, så fotar jag mer än gärna.
Love!

Jag var inne på poeter.se för att läsa lite dikter och fann en dikt som kallades för "Älska aldrig en poet" så blev jag självklart nyfiken och började läsa...

Älska aldrig en poet

orden som kommer är alltid äkta

du är för svag för sanningen

och en poet är alltid ärlig

Älska aldrig en poet

ångesten som finns bakom varje ord

är gömd bakom ett skal av svart gråt

och en poet vill alltid förmedla

Älska aldrig en poet

smärtan är alldeles för stark

för att bli förstådd av en vanlig människa

och en poet är inte dödlig

Älska aldrig en poet

rädslan att bli älskad är för stark

när osäkerheten slingrar runtomkring

och en poet är alltid ensam

Älska aldrig en poet

räkna isåfall med att alltid bli ihågkommen

i poetens ord som fastnar för alltid

för en poet slutar aldrig skriva

Av: Lenore, på poeter.se

Det stämmer faktiskt bra. En poet vill alltid vara ensam när de skriver, det gör jag i allafall. När någon annan finns i samma rum, blir poeten inte nöjd med texten. När man väl börjat skriva, slutar man aldrig. I dikterna förekommer det alltid sanna ord och ärliga meningar. Det stämmer helt enkelt.. Men att vara inte dödlig, det blev jag fundersam först och en vän sa "det är kanske så att man blir alltid ihågkommen, eftersom en poet använder starka ord som fäster allas minnen." och visst ja, man liksom lämnar kvar orden som kom ur själens ärlighet när självaste kroppen tynar bort och själen stannar kvar i orden.

Men det vore tråkigt om ni väljer att inte älska mig... :)

Jag vet, jag vet. Ni vill att jag skall blogga om semestern i Turkiet. Men just nu har jag inga krafter som räcker till att skriva och berätta av minnen. Jag har inte lust att skriva ett långt inlägg heller. Låt ert tålamod gnaga på er tills tiden kommer. Det kommer. Frågan är bara när, och det är inte jag som vet vad svaret är. Imorgon, om 1 vecka eller om 2 månader. Jag har inte den blekaste aning. Jag kan bidra med en bild, så ni får se hur vit jag var innan Turkiet. Och på min tatuering.

 

Världen håller på och ljusna till nu. Mina linser är väldigt torra och jag orkar inte ta av dem. Jag är för trött, precis som mina kisseälsklingar gör. Dom sover, i sina djupaste drömmar långt bortom verkligheten. Det ska jag också göra snart. Jag tror att mörkret är på väg eller jag vet inte, men struntsamma. Allt jag vet just nu är att jag vill klippa mig, bara väcka mitt hår till liv igen.

Nä, nu orkar jag verkligen inte. Jag ska sova i 100 år. 

Som törnrosan.

Nyss låg jag och såg på en film där kom en mardrömfinne som orsakade explosion och en del av Pimp my ride. En skön film, men inte så värst bra... Men Date Movie, hette den i allafall och finns på www.tankafett.com. Det verkar som jag har fått bloggtorka. Mina tankar ät tomma, flera tusen mil från en värld där mina tankar föds i. Så jag väljer att inte blogga förrän efter Turkietresan. Vår resa börjar redan i kväll med tåget som avgår 20.56 från Örebro och är framme i Arlanda vid midnatt. Vi kommer att få irra omkring i drygt fem timmar innan vi kan checka in och sedan lämna Sverige fem i sju på morgon. Vid lunchtiden för er flesta som kommer att sitta vid matbord i er skola, är vi i Turkiet och njuter. Det är en perfekt timning då Sverige har blivit kyligare nu efter värmen i helgens.

Jag kommer troligen inte att uppdatera i kväll innan vi åker så jag får nog säga här och nu att jag hoppas att ni får det bra där ni är + ni andra som också reser medan vi är långt från Sverige och njuter av solen därborta och vi ses om 9 dagar, den 23:e.

Godnatt, Sverige.

Ända sen jag kom tillbaka hit, har jag varit dålig på att uppdatera bloggen ofta per dag. Antagligen bara en eller mindre än så per dag. Det beror på att jag har haft saker att göra, som att träffa folk jag inte träffat på länge. Men efter jag uppdaterade inlägget tidigare idag, gick jag till ängen och mötte Veronica med hennes katt, Leone. Spero fick följa med och Flora kom med lite senare då Malin och Hannes kom. Självklart tog jag med kameran och fotade en del.



Bild 1: Veronica.
Bild 2: Veronicas katt, Leone.
Bild 3: Spero som solar.
Bild 4: Hannes poserar med Flora.
Bild 5: Flora softar.
Bild 6: Spero poserar med flaskan.

Flora var även ganska besvärlig idag. Hon gillar inte att dega, snarare promenera flitigt runt. När man inte håller i kopplet, så springer hon iväg. Oftast mot buskarna, eller bara springa. I fredags lyckades hon rymma på ett mystiskt sätt. Tidigare ikväll lyckades hon rymma från balkongen då jag såg henne stå på gården så fick jag springa och sket i allt. Men hon rymde in i en buske. Jag ville inte dyka i buskarna, för då skulle hon smita. Som tur hade jag Rasmus och Simon hos mig och de gick ut så fick de dyka i buskarna och men åter igen smet Flora. Jag och Rasmus fick springa och han fångade henne. Men sen insåg jag att jag hade låst ut mig själv. Jag tog inte med nycklarna med mig och portdörren stängdes vid niotiden. Klockan var runt halv tio då. Det fanns ingenting att göra mer än att knacka på grannens fönster för att be henne och öppna åt mig. När hon kom och öppnade så sa hon "jag sov faktiskt" och jag bara tackade med Flora i famnen och gick in i min lägenhet. Se vad Flora har orsakat, liksom. Haha. :)

I morgon har jag ett möte att passa, och jag funderar fortfarande ut hur jag ska kunna vakna själv. Jag har ju svårt med det, men det ordnar sig. Det fixar sig. Sedan får jag softa tills Malin, Åsa och Romel slutar så blir det Kinamuren som gäller. Det börjar redan vattnas i munnen bara för jag tänker på deras jordnötsås, kycklingspett och allt annat därinne. Åsa, bättre sent än aldrig så slipper du ha dåligt samvete sen. :)

Vi ses, sötnosar! <3

PS. Jag hatar Firefox, bara för att min blogg ser inte lika klok uthär som i Explorer. Jag hoppas att flesta av er har explorer. :D Jag har både, alltså. DS.

Ända sen jag kom tillbaka till Örebro, har det varit soligt och varmt. En aning varmare än därhemma i ön på grund av havet och vinden från havet. Fredagen blev underbar med en lugn morgon och festen i Rosta var rolig, haha. För en gångs skull drack jag inte vinlåda utan cider, likör och vin. Jag blev lagom full och jag fick vakna en lördagsmorgon utan baksmälla. :) Hela lördagen ägnade jag och några vänner rum på Varberga badet och softade som ledde att jag blev mest solbränd på högersidan. Så idag tänker jag låta solen smeka på vänstersidan. ;)

Nu ska jag gå och fixa lite innan jag sätter på sele/koppel på Spero för att bege oss ut i solen. Ha en mysig dag.

Lördagsbilder:



3 days left. <3

I am loving it!

Five days left to Turkey. <3

Jag är en elak människa, antar jag. Jag tänker ta och förklara varför här och nu. Det började med att jag satt på bussen mot Uppsala från Öregrund, en gammal dam klev på och en ung dam fick hjälpa henne att bära upp hennes rullstöd eller vad det nu heter. Efter ungefär en timme, så sov jag och bussen stannade till. Jag började vakna (jag hade solglasögon på mig) och avläste hur den gamle sa "kan någon hjälpa mig?" eftersom hon skulle kliva av och kunde inte ta ner sin rullstöd på egen hand och jag struntade och fortsatte att sova. Hon kunde inte se om jag var vaken eller inte. Men till slut kom det någon som hjälpte. Jag är verkligen elak.

Sedan blev jag förvånad över hur elaka konduktörer kan vara. När det närmade sig till Örebro så var mitt biljett fortfarande fri, alltså ingen hade kommit förbi och kollat. Men det kom en till slut, en kvinnlig konduktör och jag visade upp mitt biljett. Kvinnan började prata men jag kunde inte uppfatta vad hon sa, så sa jag att jag var döv på det vanliga sättet så sa hon "ah, okej" och tog hål i biljettet och gick sin väg. Det var först efteråt jag fattade vad hon sa "Nästa är Örebro." och tänk om jag var någon som hade aldrig rest med tåg tidigare och inte är säker på vart och när jag skulle kliva av. Döva kan ju inte höra vad det sägs i högtalare på tåget och så skiter hon i att skriva och tala om. Istället väljer hon att strunta i och gå sin väg.

På något sätt fick jag lära mig lite... Men jag kan inte rå att jag inte vågar hjälpa främlingar. :D Emelie utan empati, hört talats tidigare?

Ville bara uppdatera lite innan jag åker. Jag ligger i sängen än och har väldigt svårt att lämna värmen under täcket. Jag har, hm, ungefär 40-45 minuter på mig att klä på mig + packa + fixa mig. Jag fixar det. :) Nä, nu måste jag ta och stänga laptopen, för att påbörja det jag måste göra.

Puss!

I dag beslöt jag mig att göra slingor i håret, ljusa slingor efter ett litet abstinesbesvär. Det är väldigt typiskt mig, som återvänder alltid till ljust efter en eller ett par månader. Det är nog ett tecken att jag trivs bäst i färgen. Men dock är jag inte riktigt nöjd just nu, det blev inte... rätt. Varje gång jag gjorde slingor, satt det alltid perfekt på och allt. Men denna gång gick någonting snett fast jag gjorde som jag brukade. Min lugg är helblond och mellan luggen och håret ligger det en synlig linje! Är absolut inte nöjd, så jag får ta och slinga igen sedan. Dock ser det inte slingat ut som jag önskade mig. :(

Jag vet att det inte ser dumt ut på bilden, men det gör det bakom bilden.

Jag hittade en hemsida med roliga presenter, saker och dylikt. Där hittade jag en, som jag verkligen behöver. En ögonbindel. Det fanns ingen en enkel sådan, men ändå såg de flesta roliga ut. Jag valde en lila och luddig ögonbindel med en text på, som kommer att hälsa "Fuck Off!" till personen som väcker mig, till exempel Malin! Nu kan jag sova lite bättre, åtminstone. ;)

Det finns schysta grejer, som snoppvärme, ögonbindlar, ispåsar till dom som får ofta ta emot kraftiga baksmällar och massor till. Bara att klicka på länken: http://www.buttericks.se/ :)

Puss!

Sista dagen hemma i ön idag innan resan mot Örebro börjar i morgon. Om 40 minuter, ungefär, åker jag och pappa in till stan för att hämta mitt paket och sedan ska jag springa in på Coop eller ICA innan vi åker tillbaka hem. Det är en del saker jag måste fixa idag, och sedan i kväll kommer jag nog att ligga i sängen och designerar om två bloggar för nöjes skull. :D

Nä, jag bloggar mer i kväll.

Ni har väl hört talats om Area 51?

Vad tror ni för något, de döljer därinne? Man får knappast flyga över området utan runt om. Ingen får veta vad som finns där, vad som händer där och vad som döljas därinne. Finns det något därinne vi inte tror att det finns? Det är någonting med ufo att göra. Men ändå är det mer än bara topphemligt där. Det sägs vara en topphemlig bas, ja, men ingen vet om den verkligen finns. Man blir nyfiken att man vill komma in dit. Genom en astralresa, kanske? ;) 

Ur wikipedia:

"Mest känt är Area 51 sannolikt för utsagor om att där skall ha förekommit UFO-verksamhet. Rykten påstår att militären förvarar kraschade UFO:n där tillika med tillfångatagna och döda utomjordingar. Det påstås också att amerikanerna till och med samarbetar med utomjordingar, och att Area 51 då är tänkt att utgöra basen här på jorden vid ett utbytesprogram mellan utomjordingar och människor.

• Förklaring 1: Utomjordingarna tänker förvara vårt DNA, så att de kan återskapa egna människor eller rent av skapa en ny art av människa, om vi skulle utrota oss själva
• Förklaring 2: Utomjordingarna tänker använda vårt DNA för att hjälpa vår medicinska forskning i jakten på botemedel för våra sjukdomar.
• Förklaring 3: Utomjordingarna tänker använda vårt DNA till att forska fram ett genetiskt vapen mot mänskligheten för att på så sätt slutgiltigt kunna utrota oss.

Ryktena tog fart 1989 när Bob Lazar i ett TV-program hävdade att han hade blivit satt att arbeta med att försöka återskapa drivsystemet till en utomjordisk farkost. Detta gjorde han vid Papoose Lake i en anläggning med benämningen S4, strax söder om Area 51. Lazar hävdade vidare att inte bara en utan nio stycken utomjordiska farkoster bevaras inom Area 51."

 Vad tror ni?

---

Eftersom det har dykt upp många, många dokumentärer om världens framtid som ligger i istidens händer.

Dessa jag har tittat och lyssnat på, är att nästa istid kommer inom 30 år. Enligt några sidor, sägs det att en rysk forskare tror på att det kommer en istid snart. Att världens temperatur kommer att sjunka, inte öka under de närmaste åren. Och en chefsforskare i Ryssland säger att under år 2041 är vi inne i en ny och liten istid för att solstrålningen har minskat mycket under senaste 30 år och forsätter i samma fart. 2041 är året då solen når sin lägsta nivå som cyklar och svänger över 200 år.

Alltså, mellan 2055 - 2060 kommer vi in i en ny istid som kommer att hålla sig i 45-65 år. Fast då handlar "en liten istid" om att stränder och dylikt kommer att försvinna och allt vi får stå ut är stormiga dagar och svårare att fixa föda på grund av odling och dylikt. Och det sägs att det är allvarligare än isen som smälter nu, snarare dags att förbereda sig för en istid som är på väg.

Många snackar om att isbjörnar är utrotade inom 150 år, men om istiden kommer tillbaka om isådär 30 år så blir de ju inte utrotade. Det är rätt förvirrande...  Om det vore sant till hundra, så kommer vi unga ju få uppleva den. :D Och troligen döda innan värmen kommer tillbaka. Men eventuellt, vårt nästa liv. Eller så är jordens undergång nära... Ha, ha. Ändå är det svårt att tro saker när alla har snackat om att världen smälter. Att meteorer är på väg. Och nu en ny tid? Eller allt samtidigt? Då går världen i konkurs. :D

Trevligt va? Tror ni på? Jag tror på när jag upplever. :o)




Det var allt för natten. Godnatt!

Inom 48 timmar är jag i Örebro. Helt lovely! Senare på dagen får jag äntligen hämta ut mitt paket jag beställde som en dragväska, vilket jag behövde eftersom den förra var helt cp som hoppar åt både sidorna att jag blir förvirrad på den. Och lite kläder inför Turkiet 2008! ;) Sedan ska jag få boka en tid att passa för att åka hela vägen lång till Örebro. Vi får se vilken tid det blir. Förmiddag? Tidig eftermiddag? Sen eftermiddag? Det får vi allt se. :)

Eller vad önskar du, M?

Förresten, när jag ändå är i stan senare idag så funderar jag på ännu en gång att slita ut mitt hår. Jag är typ lite känd för mitt dåliga tålamod för väntan för hårvård. :D Men men... Än en gång, vi får se. Hi, hi.

I natt, innan jag väljer att somna bort till sagolandet så ska jag se på en film som Hoa tipsade mig om och den verkade vara söt! The waterhorse. Ifall ni blir nyfiken, så har jag lagt fram länken åt er, ni behöver bara klicka: http://www.tankafett.com/index.php?full=8218

Emelie slänger en puss.

För några veckor sen, eller många veckor var det? Hm, det kvittar. Då visade J mig en blogg, en tjej som heter Tania. Hon räknade sina sista dagar som består av 90 dagar till hennes självmord. Jag har följt den då och då, men jag har inte fattat till 100% eftersom det är på engelska men det är i allafall idag hon skulle dö. Intressant, va?

Hennes sista dagar på bloggen - http://tania.movielol.org/



PS. Endast för er som diggar att läsa engelska. DS

Varför är det alltid kul att pyssla om små, små htmlkoder i bloggen, varför hittar jag alltid något nytt så jag fixar och trixar med dessa krångliga men ändå lätta htmloder under tidiga morgorna, så här tidigt? Klockan är snart fem då alla sover och drömmer innan deras skol/arbetsdag börjar om några timmar. Jag är inte ett dugg trött, jag har nog överdoserat mig själv med pigghet av roligheten inom htmlkodpysslet. Att ge bloggen det lilla extra är aldrig dumt, som jag gjorde. Ni märker nog vilken htmlkod jag har fixat in. :)

Rullgardinen i fönstret är nerdragna men jag kan se att det är väldigt ljust därute. Genom den lilla öppningen mellan ramen av fönster och rullgardinen kan jag se träd, man kan se tydligt och klart. Nästan lika tydlig under en molnig dag.


Bild: Google.

Jag har tänkt för mycket på solupp/solnedgångar på sistone. Jag blir kär för deras skönhet. Det är väl normalt, alla gillar väl solupp/nedgångar också? Eller finns det ens någon som hatar att se dessa? Tror ni? Det vore otroligt, ifall det finns någon. En vacker dag ska jag försöka fånga en bild på en soluppgång. Men vilken tid är det då solen går upp, egentligen? Annars skulle jag fota vid havet, då är soluppgången vackrast som mest. Gud, jag måste sluta med att snacka om det där. :D

Godnatt, sötnosar! Eh... Eller, god morgon.

Jag minns inte hur jag träffade dig
Eller om jag någonsin var modig
I mina blåa ögon, såg jag bara
Ett asiatiskt ansikte


När siffrorna i tidmaskinen flög förbi varje soluppgång
Alla och allt växte förbi dagarna lång
Det var då jag insåg att ditt ansikte var inte bara
Ett asiatiskt ansikte


Våra ord började växla
Vår vänskap började växa


I dag, varje gång du ler
Så fan heller
Inte ska du få mig att le
Varje gång eller
Sluta, bara sluta


Du börjar alltid skratta
Så blir jag tvungen att också skratta
Jag blir generad, eller ska man säga blyg
Det är då jag bara vill fly, bara fly


Men ändå är du en underbar vän
Så kan ditt leende alltid smitta av sig än
Tillsammans med ditt asiatiska ansikte


Med tiden som har gått
Har du äntligen fått
Tränga dig in i min lilla värld
Som jag trodde var gjord av eld
För ingen lyckades ta sig in tidigare


Du lyckades se mig gråta
För mig var det en gåta
Men det kan man inte ändra
Inte heller kan man dra
När du ändå vet vem jag är
Som om du känner mig ända in i artär
Under min hud


Vad det är för läxa jag har mig lärt
Är att jag skall hålla vänner kärt
En av vännerna, är du


Ett asiatiskt ansikte med ett leende
Som alltid smittar av sig

I bland kan det vara rätt underhållande när man har en vän som kan vara rätt söt.

Malin: Rå irri vill ha päls katt, men dyrt fan i blocket.se.
Jag: Hahaha "päls katt", love.
Malin: ? Ngt fel va?

Jag: Långhårig katt menar du?

Malin: Aa päls katt samma sak.

Jag: päls har ju alla katter!

Malin: Jasså, men skitsamma.


Bild: Malin & jag, våren 2007.

Bild: Tagen vid hamnen i Öregrund 3/5.

Även om jag avskyr spindlar och skriker så högt när man möter en men när man tar en bra bild med skärpa och man ser nästan detaljer så börjar man tycka att spindeln på bilden är vacker. :) På tal om spindel, minns jag starkt att barnvisan Imse Vimse Spindel användes flitigt tillsammans med handrörelser, som liten under dagar på dagis.

Imse vimse spindel klättrar upp för trå'n
Ned faller regnet spolar spindeln bort
Upp stiger solen torkar bort allt regn
Imse vimse spindel klättrar upp igen


Visst minns alla den? :D

Jag tänkte inte för och började rensa i bildarkivet, vilket orsakade att bilderna i varje inlägg försvann. Så smart jag är. Jag ber om ursäkt....

Dumma Emelie! :(

Men det positiva är att headern är uppe nu. Ni kanske tänkte den svarta ramen i headern är fel eftersom resten är rött men jag vill ha det så i fall ni blir fundersam, haha.

Just nu sitter jag ute i altanen med laptopen som får stå i skuggan medan jag sitter i solen. Helt great! På något sätt får jag för mig att ni alla har fått en svag eller otrolig bränna i Örebro, medan jag fortfarande är blek. Jag vet inte, jag kanske har fel men ändå, även om jag åker iväg till Turkiet nästa vecka (redan!) och jag förväntar mig då att Sverige ska ha blivit mycket grönare och vuxit klart när jag och M återvänder till Sverige. ;)

Solen är människornas glädje.

Nu får det bli det här den sista. Jag skrattade när jag läste i en dokument där jag skrev under 2005. Där skrev jag att jag gillade att fantasiera och försöka tänka mig hur det skulle kännas även om jag har aldrig gjort det. Det här är ett exempel på en dikt jag skrev, ett försök var det tydligen. Vad uppfattar ni av dikten? Fråga isåfall inte om vad jag menade, för jag minns inte.

Mitt i dimman
Märker jag inte att jag glömde
Att jag drömde


I min egen dröm


Min tid flyter på och jag följer den som går
När drömmen pågår


Stannar tiden
Även världen


Drömmen får mig att drunkna
Och ur mig höll jag på att försvinna
Mitt i dimman


Det är en fel timning
Allt börjar virvla omkring
Här i dimman


Jag drömmer, utan eller med minnen
Jag borde ha gjort mig av med
För länge sen


Tinningarna bultar
Allting voltar


Blott en minne, det får marken
Att gunga, jag faller, allt mer ner i
Virvlet, likt en tornado mitt i dimman


Drömmen måste ta slut, den måste innan allting tar slut, så fort
Snabbare än när en skottkula avfyras
Innan min återvändo slutar att finnas där


Mitt ansikte vilar på en vita kudde
Så blek, så oskuldsfull


Jag vill vakna till liv


Mitt i dimman
Drömmen måste nu avslutas
Omedelbart Innan min själ lämnar min kropp
Mitt i dimman


Sitter jag fast här
Dimman i famnen


Jag har nu slutat att kunna vakna
Till liv

Hur tolkar ni citaten?

"Vandra blott, vägen vet vart du ska gå."

För mig betyder det att man inte behöver välja en särskild väg i livet för att nå sitt mål, sina drömmar. Bara leva år efter år för att se vart det leder. Men samtidigt gör man ju val hela tiden, i allting. Det blir ju automatiskt så att man väljer sin väg genom livet, mot slutet. Jag tycker i allafall att citaten inte precis stämmer i allt. :)

På tal om att välja väg, fann jag också en dikt jag skrev någon gång under 2004. Fast jag tycker synd att jag inte kommer ihåg vad jag egentligen menade när jag skrev den.

Jag lovade mig själv
Att jag skulle gå samma väg
Jag alltid gick


När jag är förlorad, ledsen
Eller helad, glad
Hur jag än mådde
Skulle jag göra det
Jag alltid gjort


På något sätt kom smärtorna in
Inuti mig, under min hud
Mina tårar, dom föll aldrig ut
Inte en enda tår
När jag gick denna väg


På något sätt kom lyckan in
Inuti mig, under min hud
Mitt leende, det lyste alltid
Det spelar ingen roll om det varade i en sekund
Eller i två månader
När jag gick denna väg


När jag gör det
Är det som att
Flyga utan vingar


Genom sol
Genom regn
Över hav
Över berg


Jag går denna väg igen

En dikt jag skrev för länge, länge sen. Fyra eller fem år sen. Den minns jag rätt bra, den skrev jag när jag satt och tänkte om hur det skulle vara att vara osynlig. Extremt osynlig, som att vara död.


Jag såg mig omkring
Jag hörde någon ropa mitt namn
En obestämd röst, från en obestämd plats


Jag såg mig själv stå på den smala stig, som fortsatte framåt
Det fanns ingen stopp på den
Denna obestämda röst ropar fortfarande mitt namn
Jag lyssnar hur det låter i skogen


Dimman var tjock, luften var fuktig och det var mörkt
Omkring här i skogen
Det hördes nästan knappt medan det susar lågt
Någon ropar mitt namn, nånstans från en obestämda plats


Jag tog upp en kotte som låg vid foten och kastar så långt jag kunde
Jag såg mig omkring
Kotten var vid foten igen
Exakt där den låg Jag såg mig omkring


Jag såg en människa gå förbi
Som om människan inte såg mig
Människan fortsatte ropa mitt namn
Jag fanns ju där
Människan såg inte mig, som om jag inte fanns

Den här gången valde jag grå och rosa i en. Egentligen är jag inte nöjd till hundra, men ja... Den får stå där i ett tag innan jag blir less och bombar bloggdesign med en ny sådan. Nu ska jag återgå till photoshop för att redigera en bild åt en kompis.

C ya!

Att börja från början med designbyte, tar så lång tid. Men det är ändå kul trots alla htmlkoder och dylikt. Jag är typ klar nu och headern är det som återstår, den ska jag ta och fixa nu. Än så länge bjussar jag på en bild.



Puss!

Har ni inte hittat en favoritglass som skriker sommar? Då tipsar jag er Cornetto Citron.

Så gudomlig!

För varje dag blir världen allt mer grönare, åtminstone i Sverige. :) Att ha gröna dagar är det bästa, framhäver då glädjen inuti människorna. Jag är dock lite irriterad på herr sol, för när jag går ut för att få känna solens värme smeka min hud men då skymmer moln herr sol! Då blir det ju att jag går in igen, men då tittar herr sol fram! Värst vad irriterande.

Därför tänker jag göra ett försök till, nu. ;)

Vad är det för dag idag egentligen? Jag har hört för mycket komplimanger idag. Vibb hit, vibb dit på msn. Om att jag är duktig på att skriva dikter, att jag är duktig på att photoshoppa och om jag kunde fixa till dem, att mina katter är underbara & söta att de vill ha dem hos sig, att mina bilder är wow och så vill någon att jag ska vara en frisör. Plus att en del vill att jag skall fota dem. Oh my god, värst vad hedrad jag känner mig då. :)

Tack, jag älskar er och tusen pussar till er!

Ett par söta fjärilar som jagade varandra på gården idag.

Idag fick jag åka med syrran och svågern in till stan och fotograferade dem. Det var kul. :D Jag visar några bilder av tvåhundra bilder.

         

Puss!

Redigerad bild.

Det är typ sjukt att det är maj nu. Jag minns att jag hoppade av skolan som om det vore igår, i mars. Eller att jag hade min födelsedagsfest i februari. Det har gått sjukt snabbt, och om en månad är det juni. Då kommer det ju det alla önskar sig, deras efterlängtade sommarlov. Samtidigt kommer maj att försvinna inom några minuter, känns det som bara för att man har mycket att göra under denna månad.

Bara för att maj har kommit, har jag börjar tänka lite på att jag saknar regniga dagar. Men dock under sommar, då blir allting annorlunda och man får en speciell känsla. Fuktighet och värme medan det regnar, och det doftar grönt om somrarna under regniga dagar. Bara för att det doftar något extra. Eh, jag dagdrömmer för mycket. :)

Jag är ensam hemma och dom andra kommer inte hem förrän isådär vid 18-19 tiden eftersom föräldrarna jobbar och syster + svågern ska komma hit, bara jag får träffa dem innan det dröjer till nästa gång, vilket blir den 30:e, Elins dag då hon tar sin examen inom tolk.  Well, jag ska gå ut med hundarna nu. Och eventuellt fota lite, om det inte regnar än. Jag har inte lust att låta regndropparna förstöra min käresta Nikon ;)

Ha en trevlig regnig dag.

Flera söndagar i rad har jag missat serien La Ink, som jag älskar att se på. 

Nålarna som målar genom huden, fantasirika drömmar och idéer. Allt från svartvit till färgstakt. Så jäkla snygga motiv har dom på La Ink gjort. Varenda person som Kat, Kim, Hannah och Corey.  Alldeles för duktiga och väldigt kända. Pixie beundrar jag även, för hon är så vacker med sina piercingar. Henne såg jag en gång på Fear Factor, haha. Bara efter Miami Ink började sändas på TV, så har varenda tatueringstudio blivit fullbokad av kunder. Snart har hela världen tatueringar... Förutom mina föräldrar, då. Ha, ha. Att ha armen hel av färgstarka färger är så sjukt snyggt men jag tror inte att jag kommer någonsin att våga göra det eftersom det är för mycket för mig. Men ett färgstarkt motiv ska jag iallafall ha.

Men igår såg jag att det fanns La Ink med avsnitt från 3 till 8 på tankafett.com och det var ju dessa jag missade, så gissa om jag tankade hem det på en gång. :) Jag har legat och gluttat på ett par avsnitt idag, och ska se resten strax.


Bild: Google

Vilka av er brukar kolla på La Ink?

Just a smile and the wind is blowing.


Daddy & Daughter



Att låta kameran ha självutlösare var rätt kul för då fick jag springa för livet över klipporna för att hinna med i bilden. Jag gillar i allafall bäst bilden på pappa underst, det ser bara så... att det är hans liv. Att vara nära havet.

Det fanns några svanar i norra Gräsö när jag och pappa for dit för att fota lite. Svanarna var för långt bort ute i havet så jag inte kunde fånga en enda bild på dem, så jag vet vad jag behöver för att kunna fånga saker och ting på nära håll nästa gång. Vi gick omkring och fotade på platsen, även lite här hemma påm gården.